27 feb Ny suddenförlust avslutade säsongen

Det var en försiktig inledning av båda lagen. Förvisso skapade Västerås tidigt ett bra läge när Robin Andersson kom fri från vänster men då kom Topi Peuhkuri ut och gjorde sig stor och räddade. Därefter var det ganska knapert med chanser från båda håll. Två lag som jobbade hårt i defensiven och hellre passade bollen bakåt för att behålla den än chansade framåt såg till att det blev så. 

Efter dryga 20 minuter var det Västerås som spräckte nollan och det var kvartsfinalseriens bäste målskytt, Robin Andersson som gjorde det. Igen med en fösare från en bit ut men tillräckligt placerad för att ta sig förbi Peuhkuri. 

VBK hade halvleken igenom bollen lite mer än Västerås, men hade svårt att komma till klara lägen. Emil Fedorov fick ett avslutningsläge någorlunda fritt i vänstervinkel, men Kjellsson räddade. Utöver det var det mest skott från långt håll som Kjellsson räddade relativt enkelt. 

Viktig reducering av Ekholm

Robin Andersson fortsatte med sina fösningar och nästa gång blev det retur som Kasper Sandgren på tennis satte i mål. För VBK var det väldigt viktigt att Axel Ekholm efter fint samarbete med Vladimir In-Fa-Lin reducerade ledningen till 1-2 bara minuten senare. 1-2 var också ställningen när domaren blåste av första halvlek.

VBK inledde andra halvlek med att skapa två hörnor, utan resultat. När Västerås gjorde 3-1 efter en timme spelad kändes det som att det mesta pekade i bortalagets riktning. VBK anföll, men blev allt som oftast styrda ut mot kanterna och hade svårt att nå klara lägen. Lite mer ytor blev det när Viktor Spångberg visades ut efter att stoppat In-Fa-Lin med en armbåge på halsen. I en av ytorna som uppstod hittade August Ljung skottläge och bollen studsade sedan i Henrik Kjellssons högra stolpe. Minuten senare, då hade det gått 72 minuter, blev samme Ljung utvisad och nu var det tungt för VBK som också såg lite tröttkört ut. 

Allt var möjligt, men…

Men det här VBK har verkligen visat att allt är möjligt. Framhejade av en entusiastisk, sjungande och klappande publik gjorde man en sista ansträngning. Den till synes outtröttlige Vladimin In-Fa-Lin mötte ett samlat försvar men fick igenom skottet som satt lågt och i mål. Då skulle klockan precis slå över till 84 minuter. Tre minuter senare jobbade VBK till sig sin tolfte hörna i matchen och äntligen fick Filip Bringe fritt skottfält och bra träff. 3-3 satt i nättaket. 

Västerås avslutade matchen med att skjuta en hörna i ribban. Det blev ny förlängning och den följde i allt för många avseenden den förlängning som spelades i lördags, med chanser åt båda lagen och sorgligt slut. Emil Fedorov sköt utanför i bra läge. Top Peuhkuri räddade när Fagerström fick fria lägen gånger två. Sedan sköt August Ljung i stolpen och på returen räddade Kjellsson med minsta marginal Bringes avslut. När det så återstod mindre än en minut av första förlängningshalvleken fick Martin Landström en yta att åka med bollen i, och han såg den ytan Robin Andersson var på väg att åka in i. Landström lyfte bollen, Andersson tog emot bollen och avslutade på tennis. VBK-försvaret vinkade lite halvhjärtat på offside. Peuhkuri var chanslös. Matchen och säsongen var över.

Det går väl att försöka sammanfatta känslorna. Men det är inte enkelt. Jag tror alla med gulsvarta hjärtan kände stolthet. Men också en bitterhet över att inte få den där femte matchen uppe i Västerås på onsdag. Har man träffat målramen i två förlängningar är det lätt att känna så. Allt är möjligt, till och med att i två raka förlängningar träffa målramen minuten innan motståndaren avgör.

En sak vet jag. Det var en säsong där VBK bjöd på en mängd spännande matcher och visade upp en moral och kampvilja som var något utöver det vanliga. Vi ses i höst igen.

(Vi ber om ursäkt att det saknas matchbilder med mera från matchen i detta referat. Vårt system har halvt kraschat de senaste dagarna)