10 feb Sammanfattning av Elitserien 2024/2025

Nu är elitserien 2024-2025 över.
Och det finns ju inget ont som inte har något gott med sig. Mer om det nedan.
Den här säsongen går inte bara till historien som VBK:s bästa någonsin sedan Elitserien infördes.
Att få till en tredjeplats med den här skade- och sjukhistorien är helt fantastiskt och förmodligen unikt.

Ni kan bakgrunden.
Det började redan i somras med Elias Gillgrens fotskada i en jippomatch i innebandy.
Och fortsatte sedan med Sebastian Ytterells och Pontus Sjölunds långtidsskador i Svenska cupen. Tre mer eller mindre utpräglade försvarsspelare var därmed ur spel lång tid.
Och därefter har det bara rullat på med ytterligare frånvarande spelare.

Det har plockats upp juniorer. Det har kallats in spelare från både Tranås BoIS och Skirö AIK. Inte sällan har VBK kommit till spel med 5-6 ordinarie spelare borta. Och under ett fåtal matcher har man inte ens haft fullt lag, 16 spelare.
Men det har alltså fyllts på.

Det här också inneburit att spelare fått hoppa in på för dem ovanliga platser. Vem trodde innan säsongen till exempel att Albin Renholm skulle få spela libero? Och back i huvuddelen av matcherna.
Och att även Filip Bringe skulle få ta en backplats?

Det har givetvis inneburit att kontinuiteten försvunnit i laget och att till och från spelet svajat ordentligt i matcherna.
Vi är många som till exempel grämde oss när VBK tappade 4-2 till 4-5 på bortaplan mot Åby under sista 20 minuterna. Eller när VBK i Hydro Arena tappade 6-3 till 6-7 mot IFK Vänersborg sista kvarten?
Vad hände här?
Nu, med facit i hand, spelar det resultatmässigt ingen roll. Edsbyn och Villa hade ändå slutat topp-två. Och VBK på plats tre.
Vi hade behövt ännu fler poäng än de fyra vi tappade i nämnda matcher.
Så nu glömmer vi det men tar med oss erfarenheten att vara påkopplade hela tiden.

Men alla frånvarande spelare har öppnat mängder med portar och möjligheter.
Titta bara på Emil Nordströms, Victor Lindahls och August Ljungs utveckling under seriespelet!
Nordströms oerhörda lugn, både med boll och utan. Vilket liberospel!
Victor Lindahls kreativitet och offensiva gå-på-andra.
För att inte tala om August Ljungs utveckling och självförtroende. Augusts speltid tycks också fått honom mer mogen i sitt ständiga showande. Nu väljer han oftare rätt lägen att gå i.
Nu väljer han att vända hem när det är tjockt framför honom.

Och alla juniorer som fått chansen att spela! Alex Gustafsson och Ludwig Hägglöf har fått spela 18 respektive 17 matcher. Av 26.
Och när man trodde att Topi Peuhkuri var helt immun mot sjukdomar missade han två matcher. Då fick Hampus Johansson hoppa in och visa att även han håller för elitseriespel i målet.

I övrigt har ”de äldre” varvat upp ju längre serien gått. Titta på Johan Löfstedts senaste månad. Nu är det den ”Löken” som för sex år sedan lämnade VBK för Villa-Lidköping och så som han under de sex åren dominerade där.
Daniel Johansson gjorde en strålande insats mot Västerås – och det var ju passande….
Elias Gillgren kommer mer och mer in i spelet när han nu får spela på sin backplats. Nu är det den offensivt den hotande back som värvades från IFK Motala. För att inte tala om Gillgrens hörnrus. Den är så nära Martin Hammarbergs hörnrus (världens bästa?) den kan komma. Och då är det jäkligt, jäkligt bra.

Vad som nu fattas VBK skulle vara 3-4 träningsmatcher innan slutspelet drar igång.
Så blir det givetvis inte men det hade suttit bra att få spela in laget som mötte Västerås i fredags.
VBK har haft några djupa svackor i matcherna. Nu hoppas vi att också de är borta när slutspelet drar igång tisdagen tisdagens den 18 februari när Hammarby gästar.

Det blir tuffa bataljer. Mycket tuffa.
Men att dra det så långt som att kalla det ”hatmatcher” som någon företrädare för Hammarby gjort vill jag inte. Ordet ”hat” ska inte användas i sådana här sammanhang. Men vi minns våra tidiga slutspelsduster med Stockholmslaget. Det var så att både Hydro Arena och Zinkensdamm kokade.
Låt det bli så nu också.
Men på att positivt sätt.
Välkomna Bajen!