Patrik Johansson och övriga tränare och ledare.

Ulf Bernström tillbaka i ledarstaben

En legendarisk ledare är tillbaka. När VBK nu börjar förbereda sig inför nästa säsong finns Ulf Bernström med igen.

– Det finns väl några olika anledningar. En är att Borvall och grabbarna tjatat lite på mig att komma tillbaka och sedan träffade jag Martin (Letterblad) på gymmet och då var han på mig och frågade om jag hade lust.

Vad blir din roll?

– Det blir väl att hålla ordning i omklädningsrummet, köra tvättmaskiner, ordna med administrationen kring a-laget. Det finns alltid mycket att göra.

Vad är tjusningen med att engagera sig i ett lag på det sätt som du har gjort under så många år?

– Att man träffar massa människor. Har man varit i ett omklädningsrum sedan 1977 så saknar man det när man inte är där. Och så är man gul i själen..

– Men jag har också haft nytta av den här erfarenheten i arbetslivet. Man har varit i situationer som är obekväma och som man måste lösa. Det är en utbildning som man inte behövt betala för.

Du var inte med under säsongen 2018/19. Berodde det på något särskilt?

– Ja, Redan säsongen innan började jag och hustrun att planera för att åka till Australien under vintern. Att då bara vara med från april till mitten av december då den mest hektiska perioden börjar kände jag inte skulle bli bra.

Hur var Australien?

– Helt fantastiskt. Men det tar ju på pensionen att ha roligt.

Du har funnits med kring laget ända sedan slutet på 1970-talet. Vilka är dina starkaste minnen när du tänker tillbaka?

– Det starkaste är 86 då vi vann det första SM-guldet. Sedan årgångarna på 90-talet då vi fick spela fyra finaler i Uppsala. Det glömmer man inte. Och sedan förmånen att vara assisterande förbundskapten och ta guld 1993 i Hamar.

Och flera av VBK:s stora spelare har du sett från juniorlaget till att de tagit över som tränare för a-laget?

– Ja, det är speciellt. Men det tyder väl på att man börjar bli gammal.